Dagens Hufvudstadsbladet (3.2.2015) presenterade en artikel (tyvärr är den bakom betalmuren, men länken är här), som tangerade så kallat 'arkeologibruk'. På paradplats på HBL:s första sida dansar stickgubbarna på Juusjärvis hällmålning i bakgrunden av intervjuobjektet: förhistorien på första sidan! Artikeln handlar om en finländsk ölbryggare, men vi fick även veta om förhistoriska 'klippmålningar', som dock enligt gängse bruk kallas 'hällmålningar' inom arkeologin i Finland, eftersom det här specifikt handlar om med rödockra målade bilder. I en faktaruta, fick vi veta att det hittats tre stycken, den första av Jean Sibelius och den sista i Taipalsaari 1966 (s. 11). Informationen presenterades, eftersom vi fick veta att intervjuobjektet framställer öl, vars etikett pryds av förhistoriska bilder som påträffats i hans hemtrakt (det vill jag smaka på!).
Det är fint att finländare är duktiga på att göra öl, men jag kunde inte låta bli att kommentera arkeologibruket i artikeln, där den intervjuade fotograferas mot Juusjärvis hällmålning i Kyrkslätt, hans hembygd. Likväl felet att presentera att Finland har 'klippmålningar', som är ett allmänt begrepp som avser alla former av konst på berg, och endast tre stycken är rent beklagligt. Varför presenteras detta så i pressen - beror det på att vi har haft så litet undervisning i historia och förhistoria i skolan under de senaste decennierna, det är inte allmänt känt vad hällmålningar är för något? I undervisningen är det bråttom jämnt och läraren hinner inte ta upp allting? Men det borde väl ändå inte få vara en orsak till att journalister inte kan ta reda på fakta? Senast på högre utbildningsnivå borde man väl lära sig annat än att googla och ifall man googlar, kunna googla så att man kommer till pålitliga källor? Eller från början, innan man googlar, ha en aning om vad man är ute efter? Så att säga allmänbildning, vilket hjälper en att hitta den riktiga informationen. Som historiker kan man ju inte förvänta sig att alla skall veta allt, men man kunde ju förvänta sig att journalister på stora dagstidningar kan ta reda på bakgrundsfakta, som används 'rafflande' i artikeln, vars fokus egentligen är annanstans. I detta specifika fall talar jag om 'arkeologibruk', som denna gång förblev på en mycket populär och rafflande nivå. Men jag är förvisso glad över att historien ändå lyftes fram: intervjuobjektets intresse för sin lokalhistoria. Kanske det ändå väcker till eftertanke i läsarkretsen?
Ifall man vill veta något om hällmålningar, som det finns omkring ett hundratal av i Finland, kan man först och främst kolla på exempelvis Museiverkets webbsidor för barn och ungdom, där informationen är kort och lätt tillgänglig, men pålitlig information finns även gott om på andra håll på webben, exempelvis på Suomen muinaistaideseuras sidor. Hällristningar finns det dock betydligt mindre av i förhållande till den mängd som påträffats i Skandinavien och på ryska sidan. Kanske på grund av att arkeologer och amatörer ännu inte lyckats ta reda på var sådana kan finnas? Delvis kunde det kanske bero på att vår landhöjning lagt de en gång ristade klipporna under skog och humus? Till all tur har vi en expert i Finland på temat, universitetslektor Antti Lahelma, samt många andra forskare och amatörer, som varje år finner mer hällmålningar på sina exkursioner.
Det var mycket i tidningen idag som intresserade en forskare, som sysslat med minneskultur och historiebruk, eftersom det även på sidan 24 på en hel sida presenterades det pågående Akseli Gallen-Kallelas 150-årsjubielum, där konstnären framhävs som 'kosmopolit och urfinne' - framtida material för forskning kring jubileer av 'nationalhjältar' i Finland. Mer info om Gallen-Kallelas jubileum finns även på webben här, även på svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar