Hälsingar från Fölisön ja Anttis gård! Terveisiä Seuriksesta ja Antin talosta (suomenkielinen selostus alempana)!
Igår gjorde vi sommarens obligatoriska besök på Fölisön med barnen, som är i behov av program i stan under lovet. För en billig avgift vid biljettkassan efter bron kan man köpa biljetten, som ger en frihet att besöka alla de olika byggnaderna på friluftsmuseets område. Jag rekommenderar även varmt att man samtidigt inhandlar guideboken på nästan 90 sidor, med korta och förklarande texter, kartor och bilder över byggnaderna - den fina svenska versionen kostade endast 3 euro!
Vi inledde vårt besök med att titta på byggnaderna längs vägen mot Prästgården - tjärbåten, bodarna från norra Finland och fäboden. Det var lunchdags så 7-, 6- och 3-åringen styrde sina steg med mamma mot Kaffelidret, där vi fick en god laxsoppa som smakade extra gott att äta ute, och vänlig service på svenska, då de hörde vilket språk vi använde sinsemellan - utmärkt! Efter vår lunch gick vi in till Antti, som ligger precis intill kaféet. Antti är en fantastisk helhet och vi blev återigen vänligt bemötta på svenska och nu börjar barnen också bli tillräckligt stora att orka titta på föremål och fundera över dem: hur kärnade man smör och spann tråd 'förr i tiden' och så vidare.
Efter Antti styrde vi stegen mot kyrkan, där vi fick hjälp av den svenskkunniga guiden med att pröva fotstocken. I klockstapeln, som blivit fint städad sedan jag fordom fick titta in där år 2001, fanns en ståtlig fattiggubbe, snyggt konserverad i år och återställd till sin forna glans - fint jobbat av museet! Barnen tyckte gubben var fascinerande och det värmde hjärtat att se honom i så gott skick. Vi funderade samtidigt över hur trägubben fungerade som en sparbössa och hur pengarna hjälpte fattiga 'förr i tiden'. Gubben är fin till utformningen - han bär uppenbart en svensk uniform från 1808-09-årskrig.
Från kyrkan sprang vi ner till Niemelä torp, som är museets äldsta helhet och mycket fin den med. Barnen förstod varför husen var grå och vi talade om hur man senare började rödmylla byggnader och varför man gjorde så. Vi funderade på alla bodar på gården och hur starkt av rök det doftade i pörtet där man bodde. Loftboden var spännande - en sådan skulle barnen vilja ha också på sina morföräldrars landställe, såklart! Också här stod guiden i beredskap att betjäna oss vänligt, ifall vi behövde det - beröm för uppmärksamt arbete!
När vi var klara med Niemelä var det redan dags att ta oss hemåt - när man är liten räcker det väl med en kortare runda i 'förr-i-tiden-husen'. Jag måste ge extra beröm för den goda servicen vi fick på svenska på hela ön - ett stort plus! Likaledes fanns det välgjorda infoskyltar på olika håll om pågående konserverings- och reparationsarbeten - fint initiativ att ge info åt publiken och inte bara lägga upp en lapp med 'tillträde förbjudet'. Jag kan varmt rekommendera Fölisön för barnfamiljer i behov av intressant, lugnt uteprogrm under en sommardag i stan!
I klockstapeln kan man få se den fina, restaurerade, tvåhundraåriga fattiggubben. Kellotapulissa tapaa upean, restauroidun 200-vuotiaan vaivaisukon.
Eilen teimme kesän pakollisen vierailun lasten kanssa Seurasaareen, koska he tarvitsevat kipeästi ohjelmaa kaupungissa loman aikana. Pienellä rahalla saimme liput rakennuksiin lippukassalta sillan päässä - liput takaa pääsyn kaikkiin eri rakennuksiin ulkoilmamuseon alueella. Suosittelen lämpimästi, että hankkii samalla lähes 90-sivuisen, runsaasti kuvitetun ja lyhyesti selostetun opaskirjasen - vain 3 euora!
Aloitimme vierailumme katsomalla rakennuksia matkalla Pappilaan ja koska oli lounasaika suuntasimme Kaffeliiteriin, jossa saimme hyvää lohikeittoa joka maistui erityisesti ulkona syötynä sekä ystävällistä palvelua ruotsiksi, kun he kuulivat mitä kieltä puhuimme keskenämme - erinomaista! Täältä suuntasimme viereiseen Anttiin, joka on upea kokonaisuus ja saimme jälleen hyvää palvelua ruotsiksi. Lapsilla on jo tarpeeksi ikää, joten he jaksavat jo keskittyä tiloihin ja esineisiin ja kuulla 'entisajan elämästä'.
Antin jälkeen lähdimme kirkolle, jossa ystävällinen opas auttoi jälleen meitä ruotsiksi selvittämään miten jalkapuu toimi sekä kävimme tapulissa, joka on nyttemmin hienosti siivottu ja näimme upean vaivaisukon, joka on onnistuneesti konservoitu tänä vuonna! Muistan tapulin ja ukon synkän tilan vuonna 2001, joten on onni nähdä, että tähän on puututtu ja tapuli ja ukko palautettu vanhaan loistoonsa! Upea ukko vaikuttaa pukeutuneen Suomen sodan aikaiseen univormuun ja oli kiinnostavaa pohtia miten hän toimi säästölippaana ja miten köyhäinapu toimi ennen vanhaan.
Kirkosta juoksimme Niemelän torppaan, jossa ihmeteltiin talojen harmautta ja haistelimme pirtin savua. Täälläkin oli opas ystävällisenä valmiina avustamaan tarpeen vaatiessa - hyvä! Niemelän jälkeen oli jo aika lähteä kotiin - kun on pieni, ei jaksa pidempää kierrosta, mutta hyvä näinkin. Pitää erityisesti vielä kehua hyvää palvelua ruotsiksi koko saaressa - iso plussa! Lisäksi kiinnitin huomiota siihen, että käynnissä olevista konservointi- ja korjaustöistä oli selittävät kyltit, ei pelkästään 'pääsy kielletty' -lappuja. Voin lämpimästi suositella Seurasaarta lapsiperheille, jotka tarvitsevat kesäänsä kiinnostavaa ja rauhallista ulkoilmaohjelmaa kesäpäiväänsä kaupungissa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar